Jag och min sambo bor i lägenhet i Oslo, inte mitt i stan, men lite utanför. Under mina första år i Oslo ville jag som många andra unga bo centralt, nära till butiker, barer och biografer, men nu många år senare så är det mycket viktigare att ha naturen tätt inpå. Jag vill också helst kunna se naturen från alla fönster även om man bor i en lägenhet och det kan vara svårt att få till och det gör mig både ledsen och förbannad. Men nu har vi tur, för vi bor i bostadsrättsförening från 60-talet och kan faktiskt se naturen förändras med årstiden, det är också rätt så kuperat här och nära till skog och mark och inte minst ett ok avstånd till grannar! Detta var något de noga planerade på den tiden och något som borde värdesättas mer av alla!
Det handlar inte bara om att att kunna se all vacker växtlighet eller att vår hälsa bevisligen förbättras av att bo nära natur, det handlar också om klimatförändringar. Jag tänker nu främst på problematiken med regn, för när det beräknas komma fler och framförallt kraftigare regnoväder i framtiden, då måste vi ha fler grönområden då allt vatten ju måste ha någonstans att ta vägen. Vi måste odla mer träd och buskar, även på tak om möjligt, skapa fler parker och framförallt skapa ett större avstånd mellan byggnader, för vem vill egentligen se vad grannen äter till middag? Och vill vi verkligen bo i små fågelholkar med en tegelvägg som utsikt? Jag tror inte det. Jag vet att det är dyrare att bygga idag och att befolkningsmängden ökar, men vi måste kunna tänka livskvalitet och långsiktighet oavsett! Detta bör vara ett krav som vi alla borde ställa när vi söker en ny bostad.
Veronica
